Hej hej!
Hälsningar från Livingstone!
Vi spenderade våra sista dagar i Lusaka med obefintligt internet, elavbrott och utan konservöppnare, vilket gjorde både skrivande och matlagning svårare. När vi begav oss ner mot Livingstone var det ett välkommet byte av miljö. Äntligen dags för några dagars turistande vid ett av världens 7 naturunderverk!
Bussturen gick smidigt och vi anlände till vårt hostel Jollyboys Backpackers på onsdag. Victoriafallen ligger drygt 11 km söder om staden och vi tog en minibuss dit på torsdag morgon.
Victoriafallen är uppdelad mellan Zimbabwe och Zambia, men vi nöjde oss med att se det från nationalparken som var på den zambiska sidan. Det var en mäktig upplevelse. Eftersom vi nu befinner oss efter regnperioden så är det väldigt mycket vatten som kommer ner via Zambezifloden och forsar över kanten. Utsikten täcks av dimma som uppstår av det dånande vattnet. När vi kom nära tog jag på mig en poncho som skydd för vattnet. John var mån om att inte se fånig ut, vilket betalades till priset av blöta kläder.
Vi har även passat på att ta en tur till Botswana för att åka på 2 dagars safari i Chobe nationalpark. Vi åkte en grupp tillsammans med vår guide Robson, och började den första dagen med att se en massa elefanter som flanerade både i och vid kanten av floden. Väldigt häftigt. Vi såg även ett flertal giraffer, anteloper och bufflar. Natten spenderades i ett läger mitt i parken där vi åt och sov i tält.
Morgonen efter gick vi upp vid 5 för att åka ut tidigt. Nästan omedelbart när vi lämnat lägret fick vi syn på en flock med vildhundar på håll, vilket är ganska sällsynt. Tyvärr hade jag för tillfället inte koll på vart batteriet till min kamera var. Typiskt. Robson tryckte på gasen för att hinna ikapp hundarna och plötsligt stod de framför oss på vägen, alldeles bredvid bilen.
Några av hundarna tittade upp mot trädtopparna, och plötsligt uppmärksammade Robson oss om att det satt en leopard uppe i ett av träden. Två sällsynta djur på en gång! Leoparden skulle inte bli så snällt behandlad av hundarna om de fick tag på den enligt Robson. Därför kunde vi lugnt sitta där och beskåda detta magnifika djur en stund, tills vildhundarna gett sig iväg. Magiskt.
Vi lyckades även få se ryggen av ett lejon som inte vände sig åt vårt håll, fyra mungofamiljer och en Sabelantilop som betedde sig lite barnsligt.
I söndags passade vi på att utmana oss själva med bungyjump från Victoriafallenbron, som ligger mellan Zambia och Zimbabwe. Där hade vi lyckan att kunna möta upp Paul, Ludvig och två andra MFS-studenter som kom från Botswana. Vi trotsade alla tryggheten på bron för att kasta oss ut i tomma luften för ett fritt fall på 111 meter; 2 gånger. Först en gunga och sedan bungyjump. Det var en förmiddag av tarzanvrål, adrenalin och Victoriafallens dån som vi sent kommer att glömma!
Imorgon åker vi tillbaka till Lusaka för att jobba ytterligare på uppsatsen och träffa några sista organisationer innan vi åker tillbaka till Göteborg den 22 maj.
Vår tid i Zambia börjar lida mot sitt slut, men vi har hunnit med en hel del på två månader!
Högaktningsfullt och med önskan om att det inte är snö i Sverige nästa vecka,
Jakob
